Detta är den personen som förföljt mig under de närmaste tre månaders tid. Jag har fått reda rätt så mycket om henne, genom att vara manipulativ och spela hennes spel mot henne själv vilket varit en väldigt givande sysselsättning i min gråa vardag. Jag har fått veta hemligheter om henne som att hon har sex tår på ena foten samt att hon älskar knäckebröd mer än allt annat.

Denna sluta varelse heter Emmy Augustsson, vilket jag tar mig friheten att avslöjja med tanke på allt denna person utsatt mig för, sexuellt ofredande genom psykisk tortyr. Vilket borde vara skuldbelagt med straffknull, vilket vi tyvärr inte har möjligheten att genomföra här och nu med tanke på att jag är där jag är, och att en anmälning inte skulle hålla, eller ens tas upp med tanke på våran dåliga åklagare, vilket nyligen uppmärksammats på metro.

Hon bor i Borås, och jobbar på ett bingohall där, så jag vet vart hon jobbar. Hon bryter med en avskyvärd dialekt, låter som att hon aldrig druckit vatten i hela sitt liv, nästan pågränsen till avskyvärt, misshandlar vårt språk med termet som "tjöta" "fäen" och "gött" bara ett par exempel på justitiemord, jag rekommenderar någon att omskola henne i svenska, för vår allas sak.

Hon är uttalad rasist, hon hatar svarta, vilket hon vid ett flertal tillfällen uttalat sig om, speciellt dom där; "blattarna med gubbparfym" och deras "äckliga bakåtslickade hår" samt "deras löklukt". Men har ju inga inspelade bevis på detta heller, så vi får väll helt enkelt tro på min ord.

Tack för mig, resten är upp till henne.

För att kunna leva en dag på rutin, så fyrkantigt som det är här på Västbergagård så måste man faktiskt kunna segla väldigt mycket, dvs chilla, ta det lugnt. Jag lyssnar på lemon tree när jag skriver på denna inlägg för att den på bästa sätt beskriver hur man har det här, iaf till saken.

Allt börjar med att man vaknar klockan 8 på morgonen och förbereder sig inför frukosten, genom att sova en halvtimme till, ni vet snooza. Ja, man vaknar nästan precis halv och går upp till morgonmötet där man stänger av för det mesta, ibland kan det hända något spännande här som ett besök på ÖB eller ett ytterst antal sällsynta gånger så kanske man åker och handlar kläder, typ på julafton eller så.

Men iaf, efter frukosten börjar arbetsgrupperna som behandlar städning, matlagning etc. Det håller man på med lite slött o tar typ 2 fikapauser innan klockan slår 12, då man äter, varpå man tar en powernap på en timme för att orka med resten av dagen.

Kl 1. Börjar arbetsgrupperna igen, och de håller på till klockan fyra varpå man äter middag kl 5, ibland halv 6 beroende på hur advancerad och hur produktiv köksgruppen är för dagen. Från klockan fem är det bara chill tid där man mördar tid på regelbunden basis tills natten då man sover för att orka upp till nästa totalt meningslösa dag där syftet är att bli motiverad för ännu mer behandlig, ungefär trippelt så mycket som dessa 3 bortkastade månaderna.

Okej, jag har visst fått lite perspektiv på det hela genom att ha pratat med min psykolog fem gånger totalt under 3 månader, men det betyder ju inte direkt att denna tid här har varit den mest produktiva i mitt liv, visst fängelse skulle varit värre.

Efter denna vistelse, om ca 3 veckor hamnar jag i ett nytt ställe, där självaste behandlingen ska fortgå i västerås, ska på info möte där om någon vecka, kanske nästa vecka, det är mälardalensbehandlingshem, det ska typ vara humanistiskt inriktat vi får väll se.

Det var väll allt för idag, tack och hej.