För att kunna leva en dag på rutin, så fyrkantigt som det är här på Västbergagård så måste man faktiskt kunna segla väldigt mycket, dvs chilla, ta det lugnt. Jag lyssnar på lemon tree när jag skriver på denna inlägg för att den på bästa sätt beskriver hur man har det här, iaf till saken.

Allt börjar med att man vaknar klockan 8 på morgonen och förbereder sig inför frukosten, genom att sova en halvtimme till, ni vet snooza. Ja, man vaknar nästan precis halv och går upp till morgonmötet där man stänger av för det mesta, ibland kan det hända något spännande här som ett besök på ÖB eller ett ytterst antal sällsynta gånger så kanske man åker och handlar kläder, typ på julafton eller så.

Men iaf, efter frukosten börjar arbetsgrupperna som behandlar städning, matlagning etc. Det håller man på med lite slött o tar typ 2 fikapauser innan klockan slår 12, då man äter, varpå man tar en powernap på en timme för att orka med resten av dagen.

Kl 1. Börjar arbetsgrupperna igen, och de håller på till klockan fyra varpå man äter middag kl 5, ibland halv 6 beroende på hur advancerad och hur produktiv köksgruppen är för dagen. Från klockan fem är det bara chill tid där man mördar tid på regelbunden basis tills natten då man sover för att orka upp till nästa totalt meningslösa dag där syftet är att bli motiverad för ännu mer behandlig, ungefär trippelt så mycket som dessa 3 bortkastade månaderna.

Okej, jag har visst fått lite perspektiv på det hela genom att ha pratat med min psykolog fem gånger totalt under 3 månader, men det betyder ju inte direkt att denna tid här har varit den mest produktiva i mitt liv, visst fängelse skulle varit värre.

Efter denna vistelse, om ca 3 veckor hamnar jag i ett nytt ställe, där självaste behandlingen ska fortgå i västerås, ska på info möte där om någon vecka, kanske nästa vecka, det är mälardalensbehandlingshem, det ska typ vara humanistiskt inriktat vi får väll se.

Det var väll allt för idag, tack och hej.